Ja, man kunde tro det. Ovanstående bild (som man kan klicka på för att studera t.ex. damen utan underkropp i detalj) föreställer ett utsnitt av kromolitografin på Herophons markätna skivtallrik. Den går knappast att rädda utan skall så småningom ersättas av en  ny träplatta. Tråkigt, men så är det.

kan roa sig med att klicka på bilden, eller låta bli, för den är ju så tydlig som den är,

och följa tonerna i mazurkan ”In der Pferdebahn” (i hästspårvagnen) på sin inre Herophon!

är denna Herophon, det vill säga ett slags positiv av samma typ som Ariston (välkänt för alla läsare av Tusses blogg, eller hur, annars titta här).

Inte mycket finns kvar av litografin på skivtallriken (som föreställde dansande par med mera) men om man klickar på bilden blir den jättestor och då syns det kanske lite bättre.

Just det! Den här skall sitta i mitten …

… medan hela mekanismen, som inte är helt olik Aristons, roterar kring sin egen axel! Denna minst sagt udda konstruktion gjorde det möjligt för bröderna Pietschmann i Berlin att köra sitt eget race utan att behöva bli anklagade för patentintrång av Aristons uppfinnare Paul Ehrlich.

Vill man se hur det ser ut när mekaniken roterar, kan man titta här. Och vill man höra hur en färdigrestaurerad Herophon låter, kan man göra det här. Själv undrar jag naturligtvis vad jag har gett mig in på nu igen och om detta vrak någonsin kommer att bli funktionsdugligt igen …

Räddningen av orgelvraket i Eskilstuna som man kan läsa mer om här.

Resan till Bayern och bestigningen av Ensliga Kapellet som man kan läsa om här.

Hämtandet av stansmaskinen och natten på pensionatet som man kan läsa om här.

Gott nytt år önskas alla Tusses bloggläsare!

Här har vi en beslutsam herre, eller hur? Bilden föreställer den tyske prästen Johann Martin Schleyer (1831-1912) som hittade på ett världsspråk benämnt volapük:

Äspatom da Kungsträdgården laböl spatini in nam bal e häti in votik

lyder ett blygsamt exempel, som lär betyda

Han spatserade genom Kungsträdgården med käppen i ena handen och hatten i den andra.

Volapük publicerades för första gången i tidskriften Sionsharpan år 1879, vilket kanske antyds av den här bilden.

Numera för språket en ganska tynande tillvaro (antalet anhängare lär vara blott  ett tjugotal) men lever gör det.

Bland annat finns denna intressanta grundkurs på nätet, och Tusse har lärt sig säga:

Labob flenis tel: kat bal e vom bal (jag har två vänner: en katt och en kvinna)

… en riktigt god reformjul!

på den lokala antikhandeln blev denna locklösa men ack så billiga burk med det lockande latinska namnet unguentum molle.

Vad är då detta? undrar ni nyfiket. Jo, unguentum molle (mjuk salva) är en så kallad salvbas som består av 60 procent vaselin, 30 procent ullfett och 10 procent paraffin som hettas upp över svag eld och rörs ihop med andakt

varpå man tillsätter den fjärde ingrediensen, den där som gör susen, ni vet.

Sen häller man upp blandningen i en lämplig bleckburk och låter den stelna. Under tiden hittar man på ett varumärke, ritar en snygg etikett och författar en annons för undermedlet, lämpligen i Kvällsstunden.

Prova, så får ni se! Men skyll inte på mig om det går snett!

positivbyggare Vano Kitessov och hans åldrige fader i Tbilisi, Georgien.

Behövs ingen textremsa, eller hur?

Annars kan man läsa mer här:

http://www.kaukasische-post.de/KP49/kult3.htm

Efter att ha stansat en provskiva så att jag kunde lyssna på de 28 tonerna (som egentligen är 30) en och en och vid behov justera mekaniken (vilket inte var det lättaste, ska jag säga) blev det dags för nypremiär för reformorgeln.

Så här låter Var hälsad sköna morgonstund med den egendomliga rytmik som kännetecknar 1800-talets psalmer. Inte helt lätt att veva i takt där!

Och så här ser det ut inne i orgeln när den spelar Tusses arrangemang av Vår Gud är oss en väldig borg. Man både ser och hör att vissa toner (speciellt dubbeltonerna  nr 29 och 30, som skymtar i förgrunden) fortfarande inte hänger med.

… men detta torde i alla fall vara den första i modern tid stansade reformskivan som här utprovas på en allt annat än väljusterad reformorgel.

Förresten hörde jag tidigare i kväll en stockholmsk baglady sjunga just Kväsarvalsen på tunnelbanan.

Till dato har jag stansat 8 reformskivor och fler lär det bli!