Här är ett utdrag:

600 people reached the top of Mt. Everest in 2012. This blog got about 8 900 views in 2012. If every person who reached the top of Mt. Everest viewed this blog, it would have taken 15 years to get that many views.

Click here to see the complete report.

Garagevraket räddas, vilket man kan läsa om här.

Nytillkomna läsare informeras om att Tusse för några år sedan fick veta att det stod en märklig orgel och bara ruttnade bort i ett garage någonstans i Småland. Sommaren 2011 fick han tillfälle att se den i verkligheten och lovade ägaren att ta hand om vraket på bästa sätt om han finge överta det. Vilket han fick. Detta inlägg torde för övrigt vara ett av de flitigast besökta på Tusses blogg då han tipsade The Mechanical Music Digest om fyndet.

De 50 första reformskivorna stansade, vilket man kan läsa om här.

Nyströms så kallade reformorgel är ett självspelande harmonium där musiken är stansad i pappskivor med diametern 37 centimeter, vilket är en standard som inte används av någon annan tillverkare. Därför fick Tusse lov att införskaffa skaffa sin egen stansmaskin, vilket man för övrigt kan läsa i ett ännu tidigare inlägg.

Men det kanske bästa till sist, och om detta har man tidigare inte kunnat läsa på bloggen.

En dag i september fick Tusse veta att det faktiskt fanns ett bevarat exemplar av Nyströms allra första reformorgel, och att den befann sig fyra trappor upp i ett hyreshus i Karlskrona, vilket saknade hiss. Orgeln var också märklig på så sätt att den inte hade 49 tangenter (som dylika orglar brukar ha) utan 50, och den extra tonen var trestrukna ciss.

Efter många om och men lyckades jag tillsammans med Eva Helenius från föreningen Klaverens Hus bärga denna unika orgel, som numera befinner sig i tryggt förvar i föreningens museum i Vågbro utanför Söderhamn. Hela historien om Nyströms reformorglar kan ni läsa i föreningens tidskrift ”Klaver” inklusive den lilla vers jag skaldade enkom för tillfället. Häng med nu:

Högst upp i ett trapphus utan hiss i
stod en orgel med ett extra ciss i.
Efter många år i sus och dus
har den landat på Klaverens Hus!

Gott nytt år önskar
TUSSE KATT

dags att sätta upp julkrubban och önska alla läsare av Tusses blogg en riktigt god reformjul.

Nåja. Men han fyller faktiskt 55 år i dag vilket firades med bullbak hos AK och ett besök på den lokala antikhandeln, som blev scenen för denna säregna friluftskonsert.

Om någon undrar så är den åldrade tonsättaren Dr Gassenhauer Tusses alter ego (med egen verklista hos STIM) och det ödesmättade ordet ”Gegenwart” betyder helt enkelt ”I dag”.  Och när ni ändå är ute på Dr Gassenhauers YouTube-kanal (länken återfinns ovan till höger) kan ni också passa på att upptäcka framlidne Georg Kreisler och hans musik!

Här kan man läsa mer om den oförliknelige Georg Kreisler.

(Det var väl en originell rubrik?)

I dagarna anlände ännu ett parti presspankartong för Tusse att stansa reformskivor av, nu när han äntligen har fått tag i nya original!

Samtidigt passar han på att arrangera en och annan gammal goding för Ariston – fullmåne eller ej, livet går vidare!

På en höstlig antikrunda i sitt grannskap hittade Tusse denna sodavattens-sifon, vilken han genast kände igen från sitt besök i 1980-talets Bukarest.  Flaskorna var gamla redan då, och hade olika nyanser av blått och grönt.

Skakande närbild på sifonens pumpanordning som mest av allt liknar motsvarande detalj på en gammal gårdspump. Observera särskilt munstycket i form av en spottande örn – vilken kan ha sitt ursprung i den numer avsomnade mineralvattenfabriken ”Örnen” (Aquila) i Bukarest.

Läs allt om rumänska sifoner här!

En vacker sommarkväll satt Tusse på station Hötorget och väntade på avlösning. Rulltrappan mullrade, och stationsklockan hade stannat på kvart över två.

Desto skönare var det att få åka hem. Fullmånen lyste och det doftade i parken. Dagens namn var Jessica, och katten hade fångat sin första mus. Och vid hemkomsten fann Tusse sig ha en envis melodislinga i huvudet, till vilken man kan sjunga följande text, som här återges i sin helhet:

Sensommardimmorna ångar i parken.
Månen är full sedan kvart över två.
Tåget har kommit; det mullrar i marken.
Jessicas ögon är stora och blå.

Fräknig och solbränd och tussig i håret.
Din lilla hand smyger tätt intill min.
Vagnen tar sats så det sjunger i spåret.
I avgrundens mörker får jag titta in.

Där ser jag Sion, där ser jag Moria
Där mitt emellan syns Josafats dal.
Så det kan gå när man släpper oss fria!
Vindarna leker tafatt med din schal.

illustration: Tusse

Jessica, Jessica, hur hände detta?
Vi möttes ju bara en enda sekund.
Jag ser att du rodnar. Vad vill du berätta?
Månen ler gåtfullt, så stor och så rund.

Efteråt blir allt förunderligt stilla.
Herregud, vad dina ögon var blå!
Hoppas jag inte har gjort något illa.
Livet är knasigt och svårt att förstå.

Tåget har gått. Alla klockor har stannat;
frysta för evigt på kvart över två.
Livet passerar. Vi tänker på annat.
Jessica glömmer jag aldrig ändå!

foto: Anna Krax

Det är skönt för skalder att få sova!

I veckan som var anlände ytterligare några delar till garagevraket.

Och detta är bälgsystemet sett ur en vinkel som inte avslöjar hur illa det är ställt.

Det gör däremot denna detaljbild av väderlådan!
(foto Tore H.)

Här har Tusse limmat ihop den stora sprickan i fronten (ser ni den inte skall jag inte peka ”där är den!”)

Samt tvingat en bångstyrig prydnadslist på plats.

och Tusse har stämt träff med söta väninnan för att gå på bakluckeloppis i Linköpings Folkets Park.

Här är den originella entrén – ”en harpa i betong med glödlampor till garnering” som Tusse fick till det förra gången han var här och skrev ett tidningsreportage under rubriken ”Glashjärta” (Östgöta Correspondenten 1994-10-14).

”Mellan björkar och tallar hittar jag de egendomligaste belysningsarrangemang” såsom denna transparenta orangefärgade glob som numera är full av slem och alger …

Glödlampan är ju en utrotningshotad art i Europa – och det dröjer väl inte länge förrän dessa patetiska rester av den en gång så fina parkbelysningen är ett minne blott.

Det bör tilläggas att hela folkparken för närvarande är under renovering, inklusive det närliggande danspalatset Cupolen där det fanns (och kanske alltjämt finns?) en skylt med texten Plats för damväskor under eget ansvar.

arkivbild från 1994

”Glashjärtat” vid ingången till dansbanan är borta …

… men det gula ”champagneglaset” är kvar.

En cittra, någon?

Eller kanske ett dragspel? Jomenvisst var detta någonting för Tusse!

Och Tusse har varit på blixtvisit i sin gamla hemstad Linköping. Han hade inte varit där på elva år och trodde att det skulle kännas vemodigt eller åtminstone konstigt men så blev det inte. Tvärtom, han kände äkta glädje.

Om ni klickar på bilden av Vasatorget (numera Raoul Wallenbergs plats) kan ni studera Ivar Johnssons skulptur ”Mannen och hans genius” lite mer ingående. Nä men titta, där sitter ju en tjusig blondin och läser! Tusses balkong ser ni däremot inte, den är dold bakom träden till vänster.

Östergötlands länsmuseum var en tid Tusses arbetsplats eller snarare operationsbas för många upptäcktsresor i alla hörn av vårt (skrev jag vårt?) vackra landskap.

Nattklockan på Artistgatan sitter fortfarande kvar.

Lindsténhuset har fortfarande kvar sin roterande julgran med den gula tipsfotbollen i toppen.

Men Tusses gamla stamkrog Casino (hotellets bakficka) verkar ha stängt för alltid. Men strunt samma, den blev sig ändå aldrig lik efter den skandalösa ombyggnaden 1993.

Fortsättning följer.