En ofrälse yngling från Ockelbo
skall bli prinsgemål – vem kunde tocket tro?
Man bad Göran Greider
att göra en grej där.
Så tafatt han syns från sin sockel glo!

(och den som inte fattar någonting ombedes ta fram måndagens DN, avdelningen för idé och kritik)

har Kattlandet sin egen nationalsång (även om den, enligt etiketten, sjungs av en keton i Björnokattlandets huvudstad!)

Tack till den legendariske skivsamlaren Knud Hegermann-Lindencrone, Köpenhamn 1942!

Damens sovrum med Husdjuret – en foxterrier.

Musikrummet med diverse instrument, bland annat ett dragspel.

Lägg märke till Björnlandets flagga till höger (rejält urblekt efter 40 år – den skall ha samma färger som Nigerias dvs. grön och vit). Björnlandets nationaldag firas för övrigt den 25 juli och nationalsången är den amerikanska trettiotalsschlagern Moon Over Miami.

Ett hörn av Kontoret.

Kattlandet saknar tyvärr officiellt fastställd flagga resp nationalsång, men vi har ett kongahus. Den nu regerande konungen (som uppsteg på tronen 1963) har namnet Mieu XII och hans drottning är, sedan 2002,  Ceroni II.

Dessutom finns ett tredje folkslag representerat i Tusses värld, nämligen de hemlighetsfulla ketonerna – eller på svenska ”Hornstullare”. Ovanstående kopparstick, hämtat ur Attilio Gassenhauers De gentibus insulae ursofelinae (Om Björnokattlandets folk) visar hur samtiden (här 1600-talet) tänkte sig att de såg ut.

(nej det är inget dockskåp) har förekommit tidigare på den här bloggen.

Detta är bibliotekshörnan, som för övrigt präglas av religion och språkvetenskap, där Lilla Kaninen tar igen sig i rottingfåtöljen.

Och detta är avdelningen för laster och brott, bland annat kortspel, frimureri, madonnakult och äktenskapsbrott.

Dryckenskap är en sorglig företeelse, även om den tidvis kan ta sig komiska uttryck. Lägg märke till Apans sorgliga utsatthet.

ser den ut, MTRs nya uniform! Inte helt olik den gamla Connexstilen.

Jackan är vad jag skulle vilja kalla midnattsblå med en mellanblå rand på ärmen – däremellan en smal röd rand. Skjortan ser smårutig ut på bilden men har diskreta svarta ränder, och slipsen är mellanblå med ett ”spårmönster” i rött och svart.

Nej, det finns ingen kavaj. Ingen båtmössa heller, för den delen. Däremot finns en mellanblå pikétröja, men den tänker jag inte visa på bild.

… blir det nya kläder för Tusse!

i Libbys blogg meddelas härmed aktuell status för installationen Auferstehung på Tusses köksbord.

På bilden syns den tredimensionella uggletavlan samt de i glasklar akrylplast ingjutna havsdjuren, bland annat en sjöhästbaby. Lägg också märke till reklamen för koks – framtidens bränsle år 1960 – del av en reklamkampanj från Svenska Koksinstitutet.

För tillfället döljer dessa föremål dock själva kärnan i projektet, nämligen väderbitna ”orgeldelar”  funna i naturen.

En svagdricksflaska, ett kammarlås, en ladugårdsdörr i miniatyr … föremål som är fulla av symbolik. Kamerorna kommer från de socialistiska broderländerna Sovjet och DDR, den röda boken berättar om hur mysigt vi har det i Albanien – men kastanjerna är plockade i alliansens Sverige, gissa var.

  Foto:  Rune S.

blir det allra sista gången ni får se Tusse Tuss i den här posen, i den här klädseln!

Vad stationen heter och vilka träd som växer där vet ni som läser Tusses blogg redan.

På måndag är det dags för Tusse och alla hans kollegor att ta på sig helt nya kläder och – så småningom – vänja sig vid helt nya rutiner.

Men, som en mig närstående kattkvinna så klokt påpekade, människorna förblir ju de samma!

Ja, hur gick det sen?  Här är i alla fall de sista modeller som tillverkades av Facit innan konkursmassan köptes till fyndpris av Electrolux 1972.

Facit CA2-16 (maskinen till vänster) var så komplicerad att den nästan aldrig fungerade, och det berättas att när den nya modellen skulle visas på Hannovermässan skickade man dit två exemplar – varav ett stod i kulissen redo att sättas in om utställningsmaskinen skulle strejka.  Vilket den också gjorde titt som tätt.

Facit 1051 (maskinen till höger) ser vid första anblicken ut som en vanlig additionsmaskin, men skenet bedrar.  Den har automatisk multiplikation och division och är i själva verket ohyggligt komplicerad.  Kostade 2 900 kr när den var ny, dvs. år 1968.

Den här lilla godingen är i själva verket ingen Facit utan tillverkad av japanska Sharp.  Stor som en nutida kassaapparat men klarade för den delen inte mer än de fyra räknesätten.  Och 5 600 kr är vad man fick punga ut med för att vara ultramodern år 1968!

”Vi sitter på randen av en vulkan” lär den dåtida Facitchefen Gunnar Ericsson ha sagt efter sitt besök i Japan (där huvudmålet torde ha varit OS i Tokyo 1964 – inte räknemaskiner) . 

Och vi som hade fått lära oss att texten Made in Japan på en vara betydde att produkten var av plast resp.  genast gick sönder fick snart anledning att tänka om!

För en tid sedan köpte jag denna räknemaskin som jag snabbt identifierade som en Ur-Facit, dvs. den allra första modellen från 1918.  Maskinerna tillverkades till en början i Stockholm, inte i Åtvidaberg.

Maskinen fungerade inte, det fanns som säljaren antydde en ”spärr” någonstans. När jag skruvade av kåpan visade detta sig vara en lätt underdrift. Visserligen gick det att multiplicera tal som enbart bestod av ettor och tvåor, men för övrigt var maskinen totalt blockerad, bland annat hade vagnen rostat fast.

Och för att få loss vagnen var jag tvungen att lyfta ur maskinkroppen – något som jag hade gjort dussintals gånger på simpla Odhnersnurror. sagt och gjort. Snart gick vagnen fram och tillbaka som om den aldrig hade gjort annat, men sedan skulle maskinkroppen sättas på plats igen. Då kom en egendomligt formad gjutgodsdetalj i kläm och gick av på mitten. Tablå!

Alltså måste maskinkroppen skiljas åt (någonting jag har gjort någon enstaka gång på en trots allt ganska komplicerad Odhnersnurra) och den trasiga detaljen limmas ihop. Sagt och gjort. Snyggt blev det också.

Men nu började det verkliga dramat: återmonteringen av maskinkroppen. Visserligen har jag både tagit isär och satt ihop simpla klockor (både med och utan slagverk) dussintals gånger men detta!  6 axlar (varav 4 exakt lika långa)  skulle passas in i varsitt hål, 3 kugghjul skulle gripa i varandra och samtliga måste stå i ett bestämt läge, annars …

Tröttsam fredagkväll, får det inte att fungera, roligare med Livet i Fagervik.

Tröstlös lördagkväll, får det fortfarande inte att fungera, måste skriva lite musik i stället.

Tråkig söndag, har i princip gett upp hoppet, men tröstar mig med kattkramar, mekongwhisky och beatricebollar.

Vet inte vilken av dessa tre ingredienser det var som gjorde susen, hur som helst beslöt jag mig att göra ett sista försök, och då gick det!