Så skall det låta (2)

Trogna bloggläsare känner redan till min fäbless för orgelbyggaren och tonsättaren Carl Frei - en tysk verksam i Holland – vars musik  vi redan har fått se och höra här.

Frågan är dock om det kan bli mera holländskt än så här. Orgeln är byggd av G. Perlee i Amsterdam, Holland, musiken är holländsk och arrangören holländare men … vad sa du att den hette? Araben?

Jo, den heter Arabier. Och minnesgoda lyssnare kommer ihåg signaturmelodin till radioprogrammet Vardags, eller hur? Vem stod för den musiken, tror ni? Just det – Araben!

Nu skulle holländsk gatuorgelmusik inte vara vad den var om det inte hade varit för utlänningen Carl Frei som förde in just den klang som vi har vant oss att kalla för typiskt holländsk. Och Vardags-Sverige skulle inte vara vad det är i dag utan sina – araber, bland annat.

Sic transit!

Tillbaka i Berlin!

Här har vi ett positiv av det välkända märket Bacigalupo spelandes en tysk trettiotalsschlager, Bel ami. Tittar vi noga ser vi att fabrikantens adress var Schönhauser Allee 74 a …

Tusse åkte dit.

Bara för att mötas av denna sorgliga syn. Visserligen känner Tusse till det faktum att Berlins siste positivbyggare av den gamla stammen lade ned sina jordiska verktyg 1978, och att inventarierna blev väl omhändertagna. Men ändå.

Varför tog jag inte med mig ett fönster? Bakom dessa fönster tillverkades bland annat positivens Rolls-Royce fyrtifemman, eller som den heter på tyska, die 45er Trompetenorgel!  Uppmärksammad i ett tidigare blogginlägg … någonstans.

Även i 79-an lär det ha byggts positiv, men på sagda plats finns nu ett modernt köpcentrum där det spelas saxofon och delas ut gratistidningar. Och har man tur kan man springa på Ronnie Sandahl eller Carl-Einar Häckner – för det är väl så, grabbar, att ni bor i Prenzlauer Berg?

Nu råkar jag ha hittat mina egna kvarter, så jag överväger inte att flytta just dit. Och mer om den välkända drehorgelfabriken kan man läsa här.

Så skall det låta!

”Studera och analysera flitigt sånger med pianoackompanjemang!” uppmanar Aron Bergenson i sista kapitlet i sin Harmonilära från 1899 (fanns i nytryck så sent som 1976) och ger inte mindre än 35 exempel på hur ”kompet” kan varieras med trioler, brutna ackord, melodin i basen etc. etc.

En som visste var den legendariske Carl Frei d.ä. (1884-1967) och som man kan höra av den ovanstående serenaden Stars and Flowers behärskade han den konsten till fullo!

Var är Tusse?

Tusse började känna att det vore dags att skriva lite ny musik. Men sångmön visade sig vara svårflörtad. Vad gör man då? Tittar i arkivet, så klart. Och där fann han (bland annat) ovanstående Valse Charlotte, komponerad 11 februari 1985.

”Det är svårt att hålla reda på alla dina kvinnor” påpekade en bloggkollega för inte så länge sedan. Och ändå hade den personen inte fått se mitt notarkiv, där det finns musikaliska hyllningar till (bland annat) Annette, Caroline, Sophie, Henriette och Nilla … Nilla? 

”Please help me find a more appropriate name” skrev jag till min engelske bekant, dvs. han som stansar mina positivrullar. ”How about Vanilla?” föreslog han. ”Okay,” svarade Tusse, ”next time I’ll send you a Chocolate and a Strawberry Waltz to make the ice cream dish complete!”

Sagt och gjort. Jag har precis skickat iväg arrangemangen till ”The Ice Cream Suite” dvs. ett potpurri på Chocolate (ovan nämnda Charlotte), Vanilla och Strawberry (Caroline).

Fürst Pückler Art, som tysken säjer. Looking like the old German flag!

Hemma igen!

och så klart blev det konsert framför den lokala antikhandeln, Gassenhauer från Berlin med mera. Tallbarr och lönnanäsor blåste omkring, det är höst nu.

Hej då Axel S, Frau B och den stjärnögda flickan på Fröhlicher Bauernhof … see you next year!

Prof Gassenhauer i högform!

Efter en behaglig natt i himmelssängen (med indirekt belysning) och frukost på den tropiska verandan med utsikt över en minst sagt originell trädgård (eller var det ett nöjesfält?)

blev det än en gång dags att traska genom villakvarteren (Tysklands största trädgårdsstad förresten) för en dag med Orgelbaumeister Axel Stüber,  som här ses göra en sista finjustering av Trettitrean – eller som den heter på tyska: die Dreiunddreissiger Trompetenorgel mit Glockenspiel!

Och så här lät den. Hm, var det verkligen den jag mindes från förra besöket? Charmigt var det i alla fall med den hesa trumpetklangen!

Nytt för i år var en trettietta med inte bara trumpeter – för trumpeter skall det vara i en äkta Gassenhauer – utan även klockspel och fågelkvitter, vilket senare  kom väl till pass i den känslosamma sista versen i Beatrice.  (Sista versen förresten? Hittills har det blivit 67 stycken…)

Och fler musikexempel kommer så småningom på www.youtube.com/tussetuss .

En pigg hundraåring

är ”Bondvals” av Theodor Pinet (1875-1968). På sin tid en mycket populär tonsättare, främst av så kallade bostonvalser. Framträdde på Landskronautställningen 1913, spelade in stenkakor tillsammans med bland annat Åke Grönberg.

Lade ned taktpinnen någon gång 1950-talet, men levde som sagt ända till 1968. Jag kan ha sett honom på teve, kan ha hört honom på radio – lämpligtvis i långköraren ”Våra favoriter” med Gnesta-Kalle och Ricke Löw. I en galonklädd transistorradio i ett pojkrum någonstans.

Tänk att vara samtida med Theodor Pinet …

Farbror Bosse kör hårt!

Ur en artikel i Lokaltidningen Helsingborg 2009-01-12:

Bo Persson är pensionären som varken vill eller kan sitta hemma och rulla tummarna. För ett år sedan lärde han sig spela positiv och förverkligade en dröm som han haft sedan barnsben. Han har med sig den mobila orgeln till gator och torg på stan och underhåller med musik från världens alla hörn. Vårsäsongen hoppas han kunna inleda om en månad.

Positivet är självfallet av världsmärket Stüber. Och filmen kan man se här!

Holmiam proficiscar!

Jo ni läste rätt – fast det var helgdag enligt Västeråssystemet (en kalender som styr livet för många av oss som arbetar inom lokaltrafiken – och som är minst lika svår att förklara för oinvigda som den katolska kalendern)

åkte Tusse till Södermalm för att hämta sitt beställda exemplar av Athanasius Kirchers Musurgia universalis – tyvärr inte det latinska originalet från 1650, utan en facsimil av den tyska översättningen från 1662.

Originalet har jag redan nämnt i bloggen och den som är intresserad av att läsa det i sin helhet kan hitta det här.

Under ytan

händer inte så mycket just nu.

Det är söndag och Tusse har precis avslutat läsningen av den i dag synnerligen omfattande DN, som i dag hade ett innehållsrikt reportage om sin storasyster och ledstjärna, The New York Times (observera den USA-influerade kursiveringen).

Jag vill gärna gynna min papperstidning (som man hänga över vid frukostbordet och senare ta med sig på tåget) och länkar därför inte till inslaget.

Detta gjort (absolut ablativ igen) tar jag fram sångbok och pappersrulle och börjar arrangera en 20-toners version av Spiskroksvalsen för hand. Jo, jag vet det finns datorer … men jag har fortfarande kvar av det där svindyra plastpapperet jag beställde från Frankrike förra sommaren att ha till min hembyggda stansapparat.

Och om några timmar skall jag svida om för att gå på middag hos min granne och hennes svarta katt. Skall jag köpa något på vägen? Jo, det skall jag nog. Trevligt skall det bli!

O, varför saknar svenska språket ett vettigt futurum?