… men det tar sig!

Efter att ha stansat en provskiva så att jag kunde lyssna på de 28 tonerna (som egentligen är 30) en och en och vid behov justera mekaniken (vilket inte var det lättaste, ska jag säga) blev det dags för nypremiär för reformorgeln.

Så här låter Var hälsad sköna morgonstund med den egendomliga rytmik som kännetecknar 1800-talets psalmer. Inte helt lätt att veva i takt där!

Och så här ser det ut inne i orgeln när den spelar Tusses arrangemang av Vår Gud är oss en väldig borg. Man både ser och hör att vissa toner (speciellt dubbeltonerna nr 29 och 30, som skymtar i förgrunden) fortfarande inte hänger med.

Like this:

Bli först att gilla denna post.

Det här inlägget postades november 29, 2011 klockan 00:03 och ligger under Tusse bygger / Orgelbygge . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed Du kan lämna ett svar eller trackback från din egen webbplats.

3 svar till “… men det tar sig!”

je olbrink skriver:
november 29, 2011 den 07:48

Full av beundran för Mecanicus. Rytmiken var det så att man ” höll ut ” när man sjöng ? undrar jag.
Paul Erlich nutida Eftr. ” Natürlich und ohne Elektronik ” som de säger i Berlin.
Skaffaren skriver:
december 11, 2011 den 07:50

Det var länge sedan jag nynnade med i “Var hälsad sköna morgonstund” . Inte helt enkelt:
En utmaning på morgonkvisten.
Tusse skriver:
december 11, 2011 den 10:42

JEO: Ja, ungefär, fast tvärt om, om man så säger.
Skaff: Varje morgon en utmaning!