En ny utsikt
blev det i Tuses musikrum i dag när Den Stora Reformorgeln anlände med lastbil från Umeå. Om frontpanelen verkar bekant så är det högst densamma – inlånad från orgelvraket jag räddade förra veckan.
Närbild av skivläsaren, jämför ett tidigare blogginslag. Lägg märke till den dekorativa skivtallriken!
Närbild av en av skivorna. Som synes är det en uppförstorad variant av Ariston, dock med 28 toner i stället för 24.
Nu anser Tusse sin självspelande instrumentsamling vara komplett. Det vill säga, så länge som det inte dyker upp någon ny variant av pianoharpan …
maj 2, 2011 den 23:23
Stiligt lite småborgerlikt snibbkrage & punch…Kanske en Försättare till orgeln ? Tanzbär är ju avprovad men en Cordephon kunde toppa samlingen.
Hur som helst imponerande.
maj 3, 2011 den 04:52
Du sa det!
Min framlidna mooor kunde aldrig förlika sig med den ”gutbürgerliche” stilen som jag avgudade, för att inte tala om söta, uppvärmda drycker som punsch och glögg.
maj 3, 2011 den 08:27
Ja som en enkel positivhalare är det en dröm att komma dit…de närmaste är väl när Lina kastar ner en skärv i en vikt tidningsbit på gården från köksfönstret.
En gång skymtade patron bak de tunga gardinerna men för stolt för ett bidrag till en ambulerande musikutövare.
maj 3, 2011 den 16:19
Jag hoppas innerligt att ingen Lina, eller Stina för den delen, börjar kasta annat än ögon på mig när jag står och vevar på 33-an!