Hypomani?
”Se upp om du mår sjukt bra!” manar en rubrik i dagens DN – artikeln finns för övrigt också i andra tidningar – och mera om tillståndet hypomani kan man läsa i Ernst Kretschmers klassiker Körperbau und Charakter, en bok som på svenska har fått den lätt dubbeltydiga titeln Kroppsbyggnad och karaktär.
Tusse har aldrig fått diagnosen hypomani, men visst känner han igen sig. Vissa dagar tycks energin vara outtömlig. Allting blir roligt. En banal vardagsreplik blir ett bevingat ord, och en oansenlig rulta (smaka på orden!) på cykel blir en gudinna
och under brinnande arbetspass kan Tusse stämpla med vänster hand och skriva vers med högra (nota bene som inte behöver bearbetas efteråt – den blir perfekt från början).
Andra dagar händer i stort sett inget. Skriva går inte alls, trots att jag har all tid i världen. Men jag blir för den skull inte depressiv. Inte hypomanisk heller, för den delen. Då har jag bara tråkigt, rent ut sagt.
Kanske är det sådan som Socialstyrelsen vill ha mig – en tråkig, slätstruken representant för ”verklighetens folk” ?
oktober 19, 2009 vid 4:31 e m
Jag föredrar dig som du är
Vi äro lika men ändå inte
Vi gläds när vi kan
och femåringen tittar fram
När glädjen fattas oss
rids vi av leda och less
oktober 19, 2009 vid 5:52 e m
Så är det, ja.
oktober 19, 2009 vid 11:10 e m
Jag tror de flesta har berg och dalar och är ungefär som du beskrev dig själv med individuella variationer, förstås. De som är ständigt uppåt värre är nog få, men för all del – det är väl bra att de har fått en diagnos de med.
oktober 19, 2009 vid 11:29 e m
Den svenske Kretschmer Johan Cullberg beskriver dessa tjosantyper på ett sätt som gör att man blir nästan avundsjuk på dem … men vem vill gå i ett ständigt champagnerus (JCs ord) ??? Inte Tusse Tuss!