Hittade denna räknemaskin på Röda Korsets loppmarknad i somras. En Original-Odhner från 1961, lanserad som Nya Snurran år 1955 – ”året då världen var som modernast” för att tala med K-spanarna Staffan Bengtsson och Göran Willis.
Nu var det så att Sigvard Bernadotte och Acton Björn, som hade fått hedersuppdraget att redesigna Snurran (som i princip hade sett likadan ut sedan 1890) ansåg att synliga skruvar inte vore förenliga med god design.
Detta tillsammans med den förenklade konstruktionen (tidigare hade det funnits ett oräkneligt antal modeller med i många fall unika delar, nu krympte man modellpaletten till 5 varianter) gör en ”Bernadotte Odhner” till extremt svårservad, för att inte säga en slit-och-släng-maskin. Och såvida den inte är i mint condition är den varken sällsynt eller värdefull.
Så jag betalade glatt femti spänn för en maskin som uppenbarligen hade hängt sig – och tillbringade sedan en tröstlös fridag med att försöka få fart på den igen.
Det gick inte bra.
I dag var det nära att maskinen hade åkt i soporna tillsammans med en del annan bråte (ljusets återvändande ger väl oro i kroppen) men så bestämde jag att Odhner 227-900828 skulle få en sista chans.
Vad var problemet nu igen? Fel på nollställningen? Det finns en pinne som skall gå in i ett hack. Varför gör den inte det då? Okej, den är för lång. Men så filar vi av den då tills … nehej, det gick inte det heller … men vanurå?
Hack! sa det bara.
Fixat!
