och minns motorljud från DDR kan jag bara inte undanhålla er denna larviga reklamfilm för den östtyska folkbilen Trabant.
Lägg särskilt märke till de fyra männen som hoppar in i bilen och kör så det ryker. Kom att tänka på dem i går kväll, när jag satt vid Fridhemsplan och fick se fyra säkerhetsvakter som plötsligt fick larm från en annan station och … ja.
Den hysteriska elorgelmusiken är inte heller att leka med!
när man åkte med Berlins S-Bahn på 1980-talet (och ända fram till 2003, när de sista veterantågen togs ur trafik).
Och ungefär likadant låter det än i dag, om man har turen (eller oturen?) att åka med en äldre spårvagn på Nockebybanan.
Och de vagnarna har jag kört!
Men det var på den tiden när mitt valspråk löd Män! Motorer! Maskiner! Numera är det (som bekant) katt, kvinna och kärlek som gäller.
Okej Contralto och alla andra bokmalar – vi skall gå till botten med det här nu.
Bild 1 föreställer omslaget till Le Petit Larousse, på vilket syns en stiliserad maskros och läses devisen Je sème à tout vent = Jag sår för alla vindar (eller kanske: oavsett vart vinden blåser)
Bild 2 föreställer titelbladet till boken, men här är det en långhårig kvinna som – under samma motto – blåser maskrosfjun över läsaren.
LaRousse är franska och betyder visserligen Den Rödhåriga, vilket borde vara femininum och vara tryckt med röd färg men här inte är det eftersom det betecknar en sak: Le Larousse = ordboken från Larousse.
Och slutligen bild 3, som föreställer ett uppslag ur boken, där man kan se hur olika fåglar, bland annat ugglor, ser ut.
Som genom ett under fick jag också med mig prislappen från Lorry Ströms antikvariat i Landskrona, där jag faktiskt lyckades pruta ned priset till bara 12 kronor, och detta hände den 30 juni 1980.
sin värdinna för julmiddag, tårta, kattkramar, Le Petit Larousse och social kompetens i största allmänhet.
Det borde finnas många fler som Du!
Le Petit Larousse, fransk bildordbok som utkom i många upplagor. Mitt eget exemplar är tryckt 1949 och har tillhört rådman Klinghammer i Landskrona, som också gjorde sig känd som teatermålare.
Trogna bloggläsare minns att Tusse hittade resterna av en mycket stor (och mycket gammal) Märklinlåda i våras, och att han ägnade en hel fridag åt att bygga kranen som nu har fått bilda bakgrund till åtskilliga bilder i denna blogg.
Det är bara det att kranen inte är byggd i Märklin. Den är byggd i Meccano!
Tänkte jag skulle råda bot på detta under julhelgen, och göra utmaningen desto svårare i det att jag enbart använder resterna av den stora lådan. Resultatet kan bli intressant …
(för övrigt hans första sedan 1990) ser ni här, än så länge i oklätt skick.
Funnen vid stavgångspromenaden och hemburen i triumf!
framtiden skulle komma?
Först var det efter kriget, sedan 1972, sedan år 2000 …
Framtiden låg i arvsskatteplanering, Y2K-certifiering och det där nya biljettsystemet som skulle komma om 2 år …
Men det är klart, så länge det finns liv, så finns det hopp …
Eller inte?
ingår inte längre i SL:s ordinarie uniform, men häromdagen fick jag veta att den fortfarande finns i lager
och naturligtvis beställde jag en, vilken jag skyndade mig att förse med ett SL-märke av gammal god årgång, inhandlad i en butik för uniformsfetischister på Södermalm (jo, där finns även svenska och sovjetiska uniformsdetaljer, bland annat båtmössor).
Egentligen får jag inte ha den på jobbet, men blogga om den går för sig, eller hur?
dosetten med blodtrycksmedicin (av den svagare sorten) och vitaminpiller ”för oss över 50″.
Dags att köpa nytt i mellandagarna om trycket skall hållas nere på snälla 115/75 eller rent av 95/60, som det kan bli efter den djupa Yoga Nidra.
Ja, tänk att den dagen skulle komma när Tusse började använda dosett. (Den är ju ett handikapphjälpmedel, avsett för sjuka människor som inte kan hålla reda på sina mediciner utan hjälp!!!)
Men som sagt: 95/60. När Tusse var i sin krafts dagar (och således inte behövde dosett) hade han det dubbla. Det finns papper på det!
utan snarare alldeles gräsligt ful – kanske var det just därför jag inte kunde motstå den japanska londontallriken på loppmarknaden i Linköping?
och den är det enda jag har kvar av samlingen ”plast och kitsch” som på sin tid fyllde ett helt köksskåp hemma hos Tusse.
 | tusse på Jo men visst … |
| tusse på Dagens vers 1102 |
 | Skaffaren på Dagens vers 1102 |
 | Staffan H på Jo men visst … |
| Staffan H på Tusses bostad (2) |
