… utomhusspelning i dag framför den lokala antikhandeln (vars insida ser ut som på ovanstående arkivbild)
Det blev en timmes spelning sådär med såväl Kväsarvalsen, Tre da’r i buren, Fia Jansson och Valse Annette (utan stråkar) under blå himmel med virvlande gula löv (alla dessa tallbarr ej att förglömma – fick med mig halva skogen hem, verkar det).
Och tack A* för söndagsmiddag, cocktails och kattkramar 
blev det på bordet när resten av kamerasamlingen åkte ned i byrålådan igen, där det dock inte är lika trångt som det var före gårdagens utrensning.
Mera luft blev det också i källaren, sedan en dryg kubikmeter diversehandel kördes iväg till loppmarknad nr 2.
Fortsättning följer …
var det dags för Tusses kamerasamling att göra i dag.
Som jag tidigare tror mig ha nämnt gjorde jag ett halvhjärtat försök sälja dem i våras med en halvtaskig bild och väl tilltaget reservationspris. Naturligtvis lyckades jag inte sälja dem, och frågan är om jag innerst inne ville skiljas från alla dessa underbara amatörkameror för rullfilm – med eller utan inbyggt gulfilter och praktisk beredskapsväska av imiterat konstläder.
Naturligtvis vill jag behålla dem – men inte alla.
Gjorde därför en rejäl utrensning varvid 15 kameror och diverse tillbehör försvann till den lokala loppmarknaden; annat, såsom till exempel trasiga beredskapsväskor, hamnade i soptunnan.
Resten åker väl, efter att ha vädrat något dygn, in i garderoben igen!
Trevlig kille, inte sant? Katt har han också.
Och tack för förklaringen till det franska ordet frou-frou! Frasandet av en vacker kvinnas underkjol, jag tackar! Eller snarare den musikaliska tolkningen av det samma.
… och sedan vi hördes sist har han hunnit läsa om en gammal favorit, nämligen Var positiv – lev lycklig av Norman Vincent Peale, vilket jag tycker är en bra levnadsregel inte bara för positivspelare, utan också för t.ex. arkitekter, frilansreportrar, museimän och spärrvakter.
Det är väl bara en svensktalande person som finner ordvitsen lustig (trots skillnaden i betoning mellan po-sitiv som motsats till negativ, och posi-tiv i egenskapen ställ- och flyttbar) och jag fick tillfälle att fundera över vad Tusses favoritinstrument kallas på olika språk:
Drehorgel, lirekasse, street organ, orgue de Barbarie, katarynka, sharmanka, laterna, flasnet. I sanning underbara namn, jag måste säga att jag fäster mig särskilt vid katarynka.
Bilden förställer skalorna till ”det lilla” resp ”det stora” positivet som tillverkades hos Carl Frei i Waldkirch. Trettifemman är rätt häftig, faktiskt.
Foto: http://www.berliner-drehorgel.de
”Säkrast att gå i mitten” som romarna sade. Och frågan är om detta inte gäller även för positivmusik. Orgeln på bilden är en 33-a och den har, som namnet antyder, just 33 toner i skalan som vid första påseendet förefaller helt vansinnig men – använd på rätt sätt har den rent av större omfång än fyrtifemman! Och den kan, om än med tvekan, bäras uppför trappor, vilket man INTE gärna gör med en 45-a om man inte är stadsbud själv, förstås.
Skall försöka skriva lite musik för denna och se vad som händer …
är ett uttryck som troligen har sitt ursprung i den klassiska bilden av den hemlige älskaren som tar sin tillflykt till garderoben när den ordinarie plötsligt kommer en tidigare än han var väntad …
Häromdagen väckte någon frågan om huruvida jag skulle göra mig av med en del av de ”samlingar” som med åren kommit att fylla allt större del av just mina garderober. Och varför.
Och jag svarade att när hörsel och syn blir allt sämre skall man vara glad att man fortfarande har känsel- och doftsinnet kvar. Och det är just dem som jag har lyckats magasinera, mot alla odds.
Utan att i detalj gå in på vad det är jag förvarar i lådorna kan jag berätta att jag med hjälp av dem kan förflytta mig till Göteborg 1963, Ostpreussen 1945, Lund 1986. Utan att för den skull tappa kontakten med nuet och … kan man säga häret?
Jajaja. Nu lägger jag i alla fall locket på.
Ja, vad är det för melodi? Några förslag?
Ledtråd: Stavades förr med Q.
Photo: www.alanpell.co.uk
Här har vi chansen att få en sprillans ny fyrtifemma, bara vi är beredda att hosta upp sisådär sextontusen pund sterling. Lite modernare i designen – om man nu kan kalla jugendslingor moderna, men faktum är att jugendstilen hade sitt ursprung i England och att den i dåtidens omgivning verkade lika radikal som 1960-talets popkonst.
Musiken är i alla fall den samma – fem bastoner, tio för ackordet, sexton för melodi- och fjorton för kontramelodin. Summa 45.
Och hur det låter kan man höra här: http://www.youtube.com/watch?v=lvtCRa3T_-8 . Slut ögonen och lyssna 
Hittade detta positiv på franska Blocket: http://www.leboncoin.fr/vi/19599273.htm .
Det är alltså en ”fyrtifemma” – den största modellen av gatupositiv (vilka brukar ha 20, 31 eller 45 toner i skalan). Och jag kan garantera att det låter – jag hörde själv den numera bortgångne Bill Lindwall traktera sin fyrtifemma utanför Åhléns någon gång på åttitalet. Men priset – 30 000 euro?
Berättade om ”fyndet” för min engelske vän och han svarade: There’s nothing wrong with the organs, but I think they’re expensive for what they are. For the same price you could get a big fair organ, AND a van.
Okej, en stor marknadsorgel OCH en skåpbil … eller ett lantbruk norr om Dalälven …
The best things in life are free, as they say!
 | tusse på En sån ska vi ha – … |
 | Skaffaren på En sån ska vi ha – … |
| tusse på Tusse drömmer |
 | Njutaren på Tusse drömmer |
| tusse på Tusse drömmer |
