… och självfallet lyckades Märklinkranen smyga sig in på ännu en bild!
Tänkvärt är att 15 kilo nästan exakt motsvarar Tusses viktminskning sedan han nådde den makabra maxvikten 86 kilo någon gång i april.
Var den där andre, som ständigt släpade på 15 kilo onödigt bagage, verkligen jag?
… som sagt bara träpiporna (av det som hörs) och mässingkatterna (av det som syns).
Eftersom jag ogärna använder tvingar (som har en dokumenterad förmåga att dra snett) utan hellre tejp och vikter, går det både långsamt och säkert.
Frågan är bara om en fri katt vill bli ännu friare …
Det enda som fattas är hörnbeslagen till stativet. Och så måste jag komma på ett smart sätt att utforma bakgrunden (det ni ser är en grön arkivmapp, samt flexröret mellan bälg och vädelåda).
Vad har jag gjort i dag då? Stämt ut samtliga täckbrädor (några blev tämligen grovhuggna, men det är ju bara charmigt) bytt topplockspackning och konstaterat att det inte läcker in luft någonstans, och att samtliga ventiler fungerar.
Inte långt kvar, med andra ord!
Kattadjävlar … eller om det nu är ett fruntimmer?
Ruddy cats … or is it a woman?
Si l’on peut pas blâmer le chat, il faut chercher la femme!
Cattus sive femina? Clarissime mulierem mihi esse videtur!
Was? Katzen sind das? Ein Weib ist das, das sieht man ja gleich!
… så skall det gå med musik! Och denna gång vågar jag visa täckbrädan i en vinkel som obarmhärtigt avslöjar alla ojämnheter.
Och ju snabbare man arbetar, desto bättre. Inget ängsligt petande, tack – då blir det ojämnheter. Antingen går det eller så går det ej – och då får man ta en ny bit. Om man har en ny bit, alltså.
Men i allmänhet går det bra – och som jag tidigare skrev kommer det varken att synas eller höras (såvida man inte gjort ett rejält jack i labiet, alltså).
Grabbar, jag behöver en riktig verkstad!
Inte långt från Mystiska Trappan hittar man denna magnifika traverskran. Ser ut som ett industriminne men används faktiskt med jämna mellanrum för lastning och lossning av … ja, vad är det?
Och bäst av allt: Man kan bygga den i Meccano!
Nej, det är ingen hemlig försvarsanläggning. Ovanstående plattform ingår i ett komplicerat system av trappor och valv som finns på en klipphäll ovanför en av Stockholms populäraste badplatser. Numera återstår dock bara fantasieggande rester av vad jag tror vara någon sorts nöjesanläggning från tiden.
Hur man kommer dit? Med tunnelbanan såklart!
Ja, vad är det?
Detta mystiska föremål återfinns en av SL:s lokaler någonstans.
”Ozlab Air Purifier, made by Ozonol Laboratories (1930) Ltd, London England.”
Stämplat ”SS” (=Stockholms Spårvägar”) ifall någon skulle få för sig att skruva ner den från väggen och sätta upp den hemma.
Och eftersom jag inte vill att någon skall få för sig att skruva ner den från väggen och sätta upp den hemma tänker jag inte berätta i vilken lokal jag hittade den.
… att limma ihop piporna nr 3-11, såga ut mässingkatterna, och som redan nämnts, att byta topplockspackning.
Was noch übrig ist? Restliche Holzpfeifen leimen, die Messingkatzen aussägen und, wie schon erwähnt, eine neue Dichtungspappe muss am Pfeifenstock dran!
 | tusse på En sån ska vi ha – … |
 | Skaffaren på En sån ska vi ha – … |
| tusse på Tusse drömmer |
 | Njutaren på Tusse drömmer |
| tusse på Tusse drömmer |
