This entry was posted on maj 6, 2008 at 2:33 pm and is filed under Okategoriserade . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed
You can leave a response, or trackback from your own site.
Vad är luctus? Är inte det nån slags fladdermus? Och Maeror, det hette väl en tüsk grupp på 80-talet? Mitt latin är långt ifrån vad det borde vara, men min nyfikenhet är i stället större nu än någonsin.
Allting är synonymer för sorg. Luctus. Smaka på orden som sällsynta karameller och du blir nästan glad. Undrar om ens Birger förstod hur jag älskade att “suga” på ord som för honom var helt naturliga …
Ett av dem var förresten “haud” som betyder “icke” men som jag antog va ett ludet morrande väsen ungefär som det du ser på bilden.
Jag förstår din faiblesse för att suga på ord, så är även jag, och har varit som liten.
Inte alltid latin dock. Ett svenskt ord som “ruva” framstod för mig som farligt, nästan snuskigt. Tänk dig då vid Lucia, när alla sjöng “…skuggorna RUVA”. Jag fick endogen ångest i kubik!
Nu gillar jag ord som stavas med “äu”, som Kräuter, Läute o s v. Gottigotti!
Nej, det hetter “haud” (säjs po skånska)
För övrigt gick jag och funderade på det tyska ordet för “otrovärdig” som är “unglaubwürdig”. Betydligt bättre än det svenska som förenar otro med värdighet på ett … otrovärdigt sätt som är föga åtråvärt.
Okej, det är bara när man är inloggad som man får miniatyrbilden på sig själv. Annars blir det kalejdoskopiska figurer, unika för varje användare?
Nunc probatum eo!
maj 6, 2008 vid 3:50 pm
Vad är luctus? Är inte det nån slags fladdermus? Och Maeror, det hette väl en tüsk grupp på 80-talet? Mitt latin är långt ifrån vad det borde vara, men min nyfikenhet är i stället större nu än någonsin.
maj 6, 2008 vid 3:57 pm
Allting är synonymer för sorg. Luctus. Smaka på orden som sällsynta karameller och du blir nästan glad. Undrar om ens Birger förstod hur jag älskade att “suga” på ord som för honom var helt naturliga …
Ett av dem var förresten “haud” som betyder “icke” men som jag antog va ett ludet morrande väsen ungefär som det du ser på bilden.
Hälsa på Wolmer, hauden!
maj 6, 2008 vid 7:26 pm
Jag förstår din faiblesse för att suga på ord, så är även jag, och har varit som liten.
Inte alltid latin dock. Ett svenskt ord som “ruva” framstod för mig som farligt, nästan snuskigt. Tänk dig då vid Lucia, när alla sjöng “…skuggorna RUVA”. Jag fick endogen ångest i kubik!
Nu gillar jag ord som stavas med “äu”, som Kräuter, Läute o s v. Gottigotti!
PS Bits haudar?
maj 6, 2008 vid 8:25 pm
Vet ej. Troligen inte. De är för långsamma. Men kyssas kan de nog (långtradare)
maj 6, 2008 vid 11:43 pm
Oj, spännande… men synd att det inte heter Häud i stället…
maj 7, 2008 vid 11:48 är
Nej, det hetter “haud” (säjs po skånska)
För övrigt gick jag och funderade på det tyska ordet för “otrovärdig” som är “unglaubwürdig”. Betydligt bättre än det svenska som förenar otro med värdighet på ett … otrovärdigt sätt som är föga åtråvärt.
maj 9, 2008 vid 10:39 är
Okej, det är bara när man är inloggad som man får miniatyrbilden på sig själv. Annars blir det kalejdoskopiska figurer, unika för varje användare?
Nunc probatum eo!
maj 9, 2008 vid 11:27 är
Jisses vad ni två kan komma fram till när ni sätter den sidan till. Det är inte utan att jag blir imponerad.