5 maj 2008, kl 14.17
Att påstå han talade till mig vore att överdriva. Men jag kände hans närvaro; tung och trygg som en bygglåda i famnen.
“Jag kan inte hjälpa dig mera,” tycktes han säga, “men jag vet att du klarar dig själv. Du har fått verktygen. Använd dem!”
maj 6, 2008 vid 2:05 pm
Läser med känsla av tårar inuti ögonen. Starkt var det.
Får vi se en skarphuggen runa med hans namn som rubrik?
Jaa?
maj 6, 2008 vid 2:19 pm
Jo det var lite som när jag letade efter viktiga papper till en bouppteckning med “liket” hängande över axeln och liksom hörde en lättnadens suck när jag hittade dem. “Nu vet jag att du klarar det här, nu kan jag gå.”
maj 8, 2008 vid 10:43 pm
Tänk att några ord kan innehålla och förmedla så mycket så starkt. Vackert var det.
maj 9, 2008 vid 10:36 är
Ja, trots att jag vet, eller åtminstone anar, en förklaring till fenomenet “känna något stort och tryggt i famnen” var det en upplevelse att minnas. Fråga en Feng Shui-mästare, han kommer att le gåtfullt.