Just det. Det var första söndagen efter påsk som den blivande Ringaren togs omhand av en snäll farbror i Notre-Dame och fick namnet Quasimodo efter söndagens ingångstext:
Quasi modo geniti infantes: rationabile, sine dolo lac concupiscite …
dvs. Petrus’ första brev, kapitel 2, vers 2, som lyder så här i 1917 års översättning:
Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den oförfalskade mjölken …
Jag måste erkänna att jag får de vildaste associationer när jag läser denna text. Än ser jag en nyfödd baby som oskuldsfullt tittar ned i mammas urringning, än miljökämpen Björn Gillberg som avslöjar den falska grädden som gick så bra att tvätta nylonskjortan i så att den blev … ja … vitare än snö.
Oskuldsfull i oskuldens tid.
Men det finns fler saker att se upp med. Förfalskat vin, till exempel. Om detta kan man läsa i Missale Romanum, självfallet i kapitlet De defectibus:
Om vinet har surnat, eller befunnits ha blivit tillsatt rosenvatten eller annat destillat, och detta oaktat används i nattvarden, är detta en allvarlig synd.
Men ho kunde vara så stygg, att han förderfvade det goda vinet genom att hafva simpelt brännvin i detsamma? Och huru skola vi då gå tillväga, för att utröna om vinet kunde tänkas hafva blifvit ”spetsadt”?
Svaret finns i Hochheimers ”Allmänna Hushålls- och Konstbok”, tryckt i Örebro 1807:
Och ni som orkade läsa ända hit, skall få läsa Petrus så som Karl XII läste honom:
Och åstunder förnuftenes mjölk, som intet swek wet, såsom nyfödde barn.
