äntligen en större version av “kranen i fönstret” (som trogna bloggbesökare har sett mer än en gång). Som ni ser är den svår att fånga på bild – så stor är den! Byggd huvudsakligen av gamla svarta Märklindelar från 1920-talet eller äldre.
Här är en närbild av växellådan med funktionerna (från vänster till höger) sväng fram/tillbaka, travers in/ut resp lastkrok ned/upp.
Drivkedjor och växelspakar ännu ej monterade – men ni fattar ändå, väl?
… tycks tillvaron ha varit rena paradiset under de gyllene åren 1958-67, åtminstone för det lyckliga fåtal som hade råd att köpa vad de ville i sin lokala Konsumbutik!
För övrigt har jag inga kommentarer. Ich bin einfach sprachlos!
Bara jämför denna reklamfilm för DKW från 1950 med …
… denna från omkring 1960. Har det verkligen bara gått tio år?
Helt såld blir jag när jag ser vinhandlare Huber med sin familj på utflykt … den käcke piccolon som hjälper till med bagaget … hör de dramatiska skiftningarna i musiken …
… ser spårvagnarna i 1960-talets München, trafiken som uteslutande tycks bestå av DKW (inklusive en äldre modell jag känner igen från den gamla filmen) och den läckert rödskimrande, förhoppningsvis alkoholfria, drinken som balanserar på den stoppade konstläderhyllan (men iskuberna då? har vagnen inbyggt kylskåp?)
Ja, min första bil var en DKW. Och efter att ha sett detta är jag nästan helt säker: Min nästa bil skall bli en DKW!
Och så här låter en musikmaskin byggd av Meccano tillsammans med den kväkande Magnusorgeln.
Visst låter det förfärligt. Men jag behövde i alla fall inte slita i så många år som Alfred Blom i Dannemora, ni vet, han som byggde en orgel ute i skogen och bara kunde en psalm, nämligen Var hälsad sköna morgonstund.
Mer än en gång har det hänt att förhoppningsfulla nätsurfare letat efter sidor om Magnusorgeln (en primitiv fläktdriven sak med dragspelsstämmor) och hamnat på Tusses blogg.
Magnusorgeln? Har jag över huvudtaget nämnt den? Jo, jag har en i källaren – köpt för fläktens skull. Fläkten rev jag ut och monterade inuti ett av mina hembyggen. Som så småningom resulterade i att jag bestämde mig för att bygga ett “riktigt” positiv.
Ett av mina Meccanoprojekt (tro för allt i världen inte att jag har slutat bygga i Meccano) är en musikmaskin med stiftvals. Själva mekanismen är inget problem – men att bygga pipor och bälgar av halvtumsperforerad plåt …
I min ungdom (som varade till 2003) hade jag en pianola – inte ett självspelande piano alltså, utan en apparat med mekaniska fingrar som rullades fram till tangentbordet och voilà …
Ja naturligtvis! Det får bli en spelapparat till Magnusorgeln!
Typografiska spetsfundigheter har alltid intresserat mig – läsare av Tusses gamla blogg kanske minns den tyska kokboksrubriken med recept på “Crêmes” (där man helt ogenerat plockade in ett grotesk-ê i den tyska frakturstilen).
Nu handlar det om notskrift. Ni som läser partitur känner säkert till att så kallade prydnadsnoter (som inte räknas in i takten) skrivs med lite mindre nottecken. Liksom kadenser, då själve dirigenten lägger ned sin taktpinne.
I de fall det förekommer avvikelser i handskriften, eller tonsättaren angett ett alternativt sätt att utföra några takter (t.ex. en enklare version för pianister med korta fingrar) brukar alternativet få en egen rad, även denna med lite mindre noter. Som i exemplet ovan = Scherzo op. 31 av Frédéric Chopin.
Om nu den alternativa nottexten skulle innehålla prydnadsnoter etc. – vad gör man då? Tar till ännu mindre noter, så klart!
(Jag har dock ej lyckats fastställa om de stora smånoterna är större eller mindre än de små stornoterna.)
Jag vet vad ni tänker men nej, ännu har jag inte sett prydnadsnoter i en alternativ kadens!
Fabrikat: MO. Inköpt i min lokala livsmedelsbutik.
Omdöme: 
Kommentar: Utmärkt vardagsål. Kräver dock skarp kniv (ty Tusse äter sushi med kniv och gaffel – pinnarna sparar han som hobbymaterial). Wasabi i toppklass (kändes ända upp i hjärnan).
Handgjord ål från … just det, Handen!
Omdöme:
Kommentar: Faller sönder bara man tittar på den. Wasabin var i mesigaste laget.
Okänt fabrikat, inköpt på ICA Alvik.
Omdöme:
Kommentar: Åltajm, haj! Men tyvärr bara 3 ålar – borde varit 4!
Fabrikat Mackis (!) inköpt på Sabis, Haninge centrum.
Omdöme:
Kommentar: Fem ålar, men inte blir det bättre för att de är fler. I övrigt som vardagsålen. Samma wasabi. Citronskivan och dillkvisten var dock onödiga detaljer.
Fabrikat Pandalus, inköpt i annan lokal livsmedelsbutik.
Omdöme:
Kommentar: Levereras i djupfryst skick. Sex (!) ålar, varav fyra pyttesmå. Men nej, det var inte gott.
Eller så njuter han bara av sommaren, i synnerhet en solig morgon vid köksbordet – och cirkusaffischen (nämnd i ett tidigare inlägg) hänger fortfarande kvar på ladugårdsväggen.
I köksfönstret står också delar av Tusses kamerasamling, som på mystiskt sätt hittade tillbaka till honom och dessutom ynglade av sig (la vita è bella…)
Samt skulpturen “Auferstehung” (det svenska ordet uppståndelse kändes tvetydigt) av kasserade orgelpipor i fyndskick, omlindade med bark. Naturen har fortsatt bygga på det …
Tusse äter sushi, eller på svenska lax, räkor och ål (okej, den korrekta termen är maki, men medge ändå att det är ganska likt!).
Då bloggar man inte heller.
Tusse skriver musik.
Då bloggar man inte.
 | tusse på Tusse bygger |
 | tant Annika på Tusse bygger |
| tusse på Tusse bygger |
| tant Annika på Tusse bygger |
| tusse på Tusse bygger |
